Hinke Bergegren

svensk socialistisk och anarkistisk skribent, redaktör och agitator

Henrik Bernhard "Hinke" Bergegren, född 22 april 1861Kungsholmen, Stockholm, död 10 maj 1936 i Adolf Fredriks församling, Stockholm, var en svensk socialistisk och anarkistisk författare, redaktör, skribent och agitator.

Hinke Bergegren
FöddHenrik Bernhard Bergegren
22 april 1861[1]
Ulrika Eleonora församling[2]
Död10 maj 1936[3] (75 år)
Adolf Fredriks församling[3]
BegravdNorra begravningsplatsen[4][5]
kartor
Medborgare iSverige
SysselsättningÖversättare, tidningsredaktör[1][2], agitator[1], fackföreningsperson, journalist, politiker[5]
Politiskt parti
Socialdemokraterna
MakaAnna Katarina Gustafsson
(g. 1886–)[1][2]
Redigera Wikidata

Biografi

redigera
 
Hinke Bergegren som talare, 1908.
 
Hinke Bergegren, 1891.

Bergegren var son till bokhandlaren Evald Teodor Bergegren och Karolina Hillberg. Han arbetade som journalist och redaktör och anställdes 1890 av Hjalmar Branting som redaktionssekreterare på Social-Demokraten.[6] Året därpå grundade han tidskriften Under röd flagg som propagerade för anarkosyndikalistiska idéer i den ideologiska strid som då utkämpades inom socialdemokratin.[7] Tidskriften utkom bara med nio nummer. Därefter flyttade Bergegren till Norrköping och övertog redaktörskapet för Proletären, men redan i januari 1892 sade han emellertid upp sig där och tillbringade de påföljande åtta åren utomlands.[8]

På Socialdemokraternas partikongress i Norrköping 1891 förespråkade Hinkegren terror och "småmord" som metod i kampen mot kapitalismen:[9]

För min del anser jag småmord kan vara alldeles utmärkta, och sådana attentat sätter skräck i de härskande i samhället. Vi skola inskjuta det gift, som heter hat så att vi blir mogna för vilket våld som helst.

Under åren 1904–1916 var han redaktör för ungsocialisternas tidskrift Brand.

 
Häktningen av Hinke Bergegren 1910 (Överståthållarämbetet).

Bergegren tillhörde den falang inom den tidiga socialdemokratin som radikaliserades och kom att anamma en anarkistisk/frihetlig socialistisk ståndpunkt och tillsammans med Nya Folkviljans redaktör Carl G. Schröder uteslöts han ur partiet 1908 efter långvariga strider med Hjalmar Branting. Många ungsocialister följde dock Hinke Bergegren och hans anhängare kallades ibland "unghinkar".

För eftervärlden är han kanske mest känd som föregångare i sexualreformsrörelsen och sitt stora arbete för rätten att sprida information om preventivmedel. År 1910 genomfördes kampanjen Kärlek utan barn i vilken han myntade uttrycket "Det är bättre med kärlek utan barn än barn utan kärlek". För spridandet av information om preventivmedel blev han dömd till ett kortare fängelsestraff. Den lag mot agitation för preventivmedel som antogs 1910 kom att kallas Lex Hinke efter Bergegren.

År 1921 bröt han med Ungsocialisterna för att gå med i det som blev Sverges kommunistiska parti och vid 1929 års partisplittring följde han majoriteten till det som blev Socialistiska partiet, i opposition mot Moskvas linje. Där stannade han till sin död. Ett känt framträdande som representant för SP gjorde han vid begravningen efter Ådalskotten 1931.

Bergegren var sedan 1886 gift med Anna Kajsa Gustafsson (1857–1934). Äktenskapet var barnlöst. Bergegren är begravd på Norra begravningsplatsen.

Bibliografi

redigera

Skönlitteratur

redigera
  • Strejkledaren : roman från arbetarrörelsens tidigare år. Stockholm: Holmström. 1907. Libris 1611677 
  • Sedlighetskråkor : lustspel i fyra akter. Stockholm: Ungsocialistiska partiet. 1909. Libris 2555779 
  • Rusets fånge. Stockholm: Ungsoc. partiet. 1911. Libris 11201048 
  • Röda jungfrun : skådespel i fyra akter. Stockholm: Holmström. 1912. Libris 1631302 
  • Bältespännare : äktenskapshistorier. Stockholm: Ungsoc. partiets förl. 1913. Libris 1631295 
  • En stad i eld och blod : berättelser från Paris' belägring och kommunen. Stockholm: Ungsoc. partiet. 1914. Libris 1631297 
  • Kains barn : roman. Stockholm: Holmström. 1916. Libris 1649426 
  • En misskänd oskuld : humoresk. Stockholm: Ungsoc. partiets förl. 1913. Libris 1631296 
  • Prästen och djävulen ; Det blir en gång  : två enaktare. Stockholm: Brand. 1919. Libris 1649427 
  • Rösta med de moderat-liberala : lustspel i 3 akter. Stockholm: Holmström. 1920. Libris 1649428 

Översättningar

redigera
  • Karl Marx: Det sosialdemokratiska partiprogrammet (Bergegren, 1891)
  • Paul Fischer: Marx' värdeteori och den borgerliga nationalekonomien (1903)
  • Pierre Ramus: För hem och härd: skådespel (Ungsocialistiska partiets förlag, 1917)
  • Ernst Gutfreund: Arbetarledare: social tidsbild i fyra akter (Syndikalistens förlag, 1918)
  • Martin Andersen Nexø: Ditte människobarn (Ditte menneskebarn) (Framtiden, 1924-1925)

Utgivning

redigera
 
Under röd flagg. Omslag 1891

Se även

redigera

Hinke Bergegren i kulturen

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ [a b c d] H (Hinke) B Bergegren, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 18564, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 22 juni 2024.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Adolf Fredriks kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/SSA/0001/F I/20 (1928-1941), bildid: 00028447_00184, sida 179, död- och begravningsbok, Nationell Arkivdatabas Referenskod: I/20 SE/SSA/0001/F I/20, läs onlineläs online, läst: 22 juni 2024, ”72,",10,1,, Berggren, Henrik Bernhard, redaktör, Holländaregatan 26 B, 1861,22/9...Cardiosclerosis”.[källa från Wikidata]
  4. ^ Bergegren, Henrik Bernhard, Svenskagravar.se, läs online, läst: 10 mars 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] KULTURGRAVAR.SE STOCKHOLMS LÄN Norra begravningsplatsen Solna sydöstra delen Hinke Berggren, Kulturgravar, läs online, läst: 22 juni 2024.[källa från Wikidata]
  6. ^ Linderborg, Åsa (2001). Socialdemokraterna skriver historia : historieskrivning som ideologisk maktresurs 1892-2000. Atlas akademi, 99-3423719-9. Stockholm: Atlas. sid. 533. Libris 8382391. ISBN 91-89044-78-9 
  7. ^ Edlund, Jenny, Hinke Bergegren och Under röd flagg
  8. ^ Uhlén, Axel (1978). Arbetardiktningens pionjärperiod 1885-1909 ([Ny utg.] /med efterord av Lars Furuland). Stockholm: Ordfront. sid. 53-57. Libris 8373780. ISBN 91-7324-069-9 
  9. ^ Dennis Simonsen. ”Hinke” (på svenska). Rojteatern. https://rojteatern.nu/hinke.html. Läst 23 augusti 2023. 
  10. ^ Björklund, Carl Johan (1960). Orädda riddare av pennan 
  11. ^ Furuland, Lars. ”Ivan Oljelund”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=7729&forceOrdinarySite=true. Läst 20 september 2023. 
  12. ^ ”Hopp och framtidstro enligt Ivan Oljelund”. Göteborgs stadsbibliotek. 1 maj 2012. https://www.stadsbiblioteket.nu/hopp-och-framtidstro-enligt-ivan-oljelund/. Läst 20 september 2023. 
  13. ^ ”Kådisbellan (1993) - SFdb”. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=17889. Läst 21 november 2020. 

Vidare läsning

redigera

Externa länkar

redigera