Esters Stockholmstillvaro kantas av oändliga jobbpass på antikvariatet och dimmiga lördagsnätter med bästa kompisen. Livet känns som en symaskinsnål som hoppar fram och tillbaka när tråden ska fästas; Ester kommer inte vidare. Men en dag träffar hon Eli med den mörka rösten och händerna som är fläckade av målarfärg. Det blir början på det vackraste men svåraste året i Esters liv. I bloggaren Flora Wiströms sinnliga romandebut är kärleken allomfattande, på gott och ont.
Det är vinter i Stockholm när Ester ser honom för första gången. Han väljer en bok om Frida Kahlo och betalar utan att se Ester i ögonen. Utanför antikvariatet ligger snödrivorna som strandade valar och det är beckmörkt redan klockan tre. Ester vågar inte fråga om hans nummer, trots att bästa kompisen Hanins röst ekar i huvudet: go for it.
Det är tur att Ester har Hanin som tränger sig före i kön till klubbarna, klottrar "onanera mera" på husväggarna och trycker på skicka när Ester tvekar. Stanna handlar om att hålla andra uppe när man själv är nära att gå sönder, om den stora livsavgörande kärleken och om att stå still när alla andra rör på sig. Stanna är också en hyllning till systerskapet.
En sådandär bok som bara handlar om hur livet kommer emellan och att allt inte alltid blir som planerat. En sådandär bok som också påminner om att allt inte behöver bli som planerat
Det är vinter och Ester jobbar på ett antikvariat i innerstan. Efter studenten flyttade hon in hos sin bästa vän Hanin, de delar på en liten etta med kokvrå, vin och dans. Stockholm är svart och kallt och snödrivorna ligger höga som berg runt gatorna. Plötsligt dyker han med stort H upp i butiken. Han köper en bok om Frida Kahlo och hinner försvinna iväg innan Ester tar sig i kragen för att våga be om hans nummer. Vilken ärkeidiot! Av en slump dyker Han upp i hennes liv igen, genom en oväntat gemensam vän.
Under det kommande året kommer Esters liv att drastiskt förändras. Hennes känsloliv blir till en bergochdalbana. Esters relation till Hanin falnar på grund av hennes förhållande med Han: Eli och den orättvisa livet delat ut till Elis familj. Ester slits mellan att vara den perfekta, starka flickvännen, Hanins bästa vän och sin egen splittrade familj där lillebrorsan Nick behöver hennes stöd. Utöver det verkar chefen inte fatta att Ester vill göra annat än jobba på helgerna.
Ester är en eftertänksam bokslukare med fäbless för feministisk litteratur och dimmiga dansgolv. Hon är vegetarian och politisk, men också känslosam och inkännande. Ibland räcker inte armarna till och livet blir för mycket. Ester vill dra sig undan, sova med eget täcke och vila sina tunga axlar. Vem tar hand om Ester, när Ester är upptagen med att ta hand om alla andra?
Det märks att författaren är en läsande person, och det älskar jag. Älsk på alla litterära referenser alltså! Ester är typ 20, jobbar på ett antikvariat med en sugig chef, bor i Stockholm i en lägenhet hon delar med sin bästis. De lever ung-life, festar, hånglar, lever för stunden. Så träffar hon Eli, konststudenten med humörsvängningar, och de blir ett par. Ganska snabbt blir Ester en del av Elis familj. Kort därpå blir Elis mamma diagnostiserad med en svår sjukdom och nu känner sig Ester kluven mellan att finnas där som ett stöd och att leva livet.
Jag ska vara ärlig: i början störde jag mig på Esters omogna resonemang, att hon tyckte att det var så jobbigt att pojkvännen var så påverkad av situationen. Liksom, skärp dig! Men det gick över efter ett tag och jag kunde uppskatta boken.
Jag gillar den här typen av böcker, där händelserna inte är svinrafflande även om de skulle kunna vara det. Och jag gillade verkligen det bitterljuva slutet.
Mitt 20-åriga jag hade älskat ihjäl den här och det vuxna jaget ser fram emot författarens kommande böcker!
välskriven bok! ingen superorginell handling, men underhållande och i vissa fall relaterbar. boken var väldigt lätt att hänga med i! lätt språk, bra kapitellängd och i helhet bra struktur😄😄😄😄älskade viben i boken OUFFFF!!!! den hade hur som lite av varje. glädje, sorg, samvetskval, ungdom, sjukdom och förändring. jag ville hela tiden fortsätta läsa boken vilket gör att den får 4/5
jag finner inga ord, så många tårar som fallit ner för min kinder, så mycket känslor och så mycket av allt. jag älskar allt, karaktärerna, språket, stämningen, allt
Wiström har definitivt lyckats skapa en berättelse med början och slut, men det är nog det jag är mest imponerad av. Inspiration och fiktion i all ära, men det är svårt att särskilja boken från författarens eget liv när både språk, karaktärer och händelser går att känna igen från bloggen.
Stanna är välskriven och kan säkert beröra den publik den riktar sig till, men personligen tycker jag att den är förutsebar och ganska platt.
Jag hade ganska låga förväntningar så jag blev positivt överraskad! Ibland är den så överdrivet pk och normbrytande att det blir bajsnödigt, men annars tycker jag att den var väldigt fin. Gillade verkligen Esters relation med brodern och dialogen var faktiskt riktigt bra, det kändes naturligt och äkta. Är imponerad!
Den va helt ok! Blev ändå positivt överraskad över att storyn som den först verkar INTE handlar om tjej som blir ledsen för pretto kille ghostar henne. Tjejen är fort ledsen och killen pretto men det var inte hela storyn!
Ni vet när en bok känns så naturlig, igenkänd och hemma att man knappt märker att man läser? Så kändes denna för mig, som att huvudpersonen var en förlängning av mig. Hon sprang runt på samma söder-gator, kände samma känslor och hade ångest över samma saker (inte till 100% ofc men jag kände igen sååå mycket). Den var vackert skriven och romantiskt fast vemodig på samma gång. Sorglig och hoppfylld. Riktigt bra.
Skönt att vara klar med den då jag hållt på med den så himla länge, vill läsa något annat. Men; fint språk. Det var lite som att läsa en film, varje kapitel var en scen. Vilket kanske är typiskt för ungdomsböcker? Det var lite tråkigt att det var så mycket som var typiskt stockholms-innerstad-20något-hipsters. Samtidigt som det var kul med tids & plats-typiska spår i boken. 4/5 because fina scener och djup trots att den var lättläst.
Alltså vill bara börja med att säga att Ester och Eli är ju de sämsta namnen på två huvudkaraktärer haha. Gillar de verkligen ej. Nick och Hanins namn gillar jag dock mkt!! Okej nu ska jag inte fastna på namn här haha, gillade verkligen boken i övrigt!
Skulle säga att detta är en väldigt lättläst men samtidigt superfin bok. Tror inte att den har gett mig några stora insikter om livet liksom men det var något med den som gjorde att det var svårt att sluta läsa. Superbra debutbok av Flora Wiström, hoppas att hon skriver fler!
Otroligt härligt språk och korta kapitel vilket gjorde den lätt att sträckläsa! Stort plus för alla beskrivningar av platser i Stockholm också :') Känner mig fortfarande förvirrad på vad själva poängen med boken egentligen var och vet inte om jag är helt nöjd med slutet, men mysig feelgood ändå <3
Andra boken av Flora och lika kär i hennes sätt att skriva och föra meningar som sist. Stanna är en roman där vi får följa med Ester, en tjej i 20-årsåldern som jobbar på ett antikvariat på dagarna och dricker vin med sin bästa vän Hanin på kvällarna. Hon läser, jobbar, blir kär, dricker öl och vin o äter lantchips.
Älskade de korta kapitlen. Älskade Ester och Hanins relation och äskade Ester och Nicks relation. Boken speglar livets och kärlekens kurvor och osäkerheter. Skrattat, gråtit och älskat.
Kanske är boken inte den bästa jag läst och kanske är den inte värd 5 stjärnor. Den svepte in mig som i en stor filt när jag satt på altanen med solglasögonen persikan vattenglaset fick mig att le och värmde mig när solen gick i moln. Jag tror inte det blir bättre än så.
Efter första sidan tänkte jag att, det här kan bli bra. Men det var egentligen bara då jag tänkte en positiv tanke. Det gör mig faktiskt en aning ledsen för jag ville så gärna tycka om den här boken. Språket känns krystat och har inget riktigt flow. Karaktärerna får jag inte grepp om. Ena sekunden är Eli skitfin och nästa är han som en liten barnrumpa. Hanin är bra, men jag kan ändå inte relatera till deras vänskap, trots att den är porträtterad väldigt fint. Jag skummade igenom sista 50 sidorna, la inget på minnen, letade bara efter "någonting viktigt". Men, jag vill ändå inte vara FÖR hård. För Kristina 15 år hade tyckt om den här boken, det vet jag. Så jag fattar att vissa blir tilltalade av den. Den är väl helt enkelt för långt ifrån vad jag tycker om att läsa nu för tiden.
3,5. Tyckte den var bra men tappade lite mot slutet. Den var fint skriven men ibland kändes det som att hon försökt trycka in så många pretentiösa ord på en sida som möjligt, även om jag gillar pretentiöst
Otroligt fint språk och välskriven dialog. En bok som mest handlar om livet och hur det inte alltid blir som man tänkt sig - hög igenkänningsfaktor. Hade önskat mer av Ester och Hanins relation.
Det finns en anledning till att jag inte läser så många svensks böcker, men det här ser faktiskt bra ut.
Stanna var inte vad jag trodde att den skulle vara - på ett bra sätt. Det kom en liten tår i slutet.
Vad som står ut mest med boken är språket. Det är som din favorit-board på Pinterest. Bilderna är tydliga och Flora använder miljön för att förstärka hur huvudkaraktären känner sig.