ok

Se även OK.

ok

• uttal: ʊˈkɛj eller ɔˈkɛj eller oːˈkɛj

1. som duger

   Varianter: o.k., okej, okay

ok (även o.k., okej, okay)

• uttal: ʊˈkɛj eller ɔˈkɛj eller oːˈkɛj

1. så att det duger

   Han spelar helt ok.

ok (även o.k., okej, okay)

• uttal: ʊˈkɛj eller ɔˈkɛj eller oːˈkɛj eller uːˈkɛj

1. indikerar godkännande, att man är överens

ok

• uttal: uːk

1. bäranordning bestående av en stång som bärs över nacke och skuldror

   Synonymer: bärok

2. draganordning bestående av en stång som är avsedd att sammanhålla två dragdjur framför en kärra eller plog

   Synonymer: dragok

3. (bildligt) något som hämmar eller betvingar någon, som begränsar någons frihet eller fria handlande; något som tynger eller plågar

   Synonymer: börda

   Stora delar av södra Europa haltar fortfarande under oket av ohanterliga skuldberg.

Etymologi: Av fornsvenska uk, ok, av fornnordiska ok, av urgermanska *juką n, av urindoeuropeiska *yugóm (”ok”) n, av urindoeuropeiska *yewg- (”förena, spänna samman, oka”).

Besläktade ord: oka, okning

• 
  bärok
• 
  dragok

ok

1. grundtal åtta (8)

   Se även: oka

ok (ᚢᚴ)

1. och, ock (åldrigt)

Etymologi: Av urgermanska *auk, av urindoeuropeiska *h₂ewǵe

Varianter: auk (ᛅᚢᚴ)

ok (ᚢᚴ)

1. och, ock (åldrigt)

Etymologi: Av urgermanska *auk, av urindoeuropeiska *h₂ewǵe

ok n (ᚢᚴ)

1. ok

ok

1. och, ock (åldrigt)

   Etymologi: Av fornnordiska auk, av urgermanska *auk, av urindoeuropeiska *h₂ewǵe

   Varianter: oc

ok n

1. ok

ok

1. åtta

ok

1. böjningsform av oko

ok

1. böjningsform av oko

ok

1. pil

ok

1. orsak
2. anledning

Besläktade ord: okmány, okol, okos, okoz, oktalan, oktat, okul, okvetlen

ok

1. hök

   Etymologi: Av fornnordiska haukr.