Hoppa till innehållet

Herkuleskungsfiskare

Från Wikipedia
Herkuleskungsfiskare
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPraktfåglar
Coraciiformes
FamiljKungsfiskare
Alcedinidae
SläkteAlcedo
ArtHerkuleskungsfiskare
A. hercules
Vetenskapligt namn
§ Alcedo hercules
AuktorLaubmann, 1917

Herkuleskungsfiskare[2] (Alcedo hercules) är en asiatisk fågel i familjen kungsfiskare, störst i sitt släkte.[3]

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Herkuleskungsfiskaren är med en kroppslängd på 22 cm störst i släktet Alcedo, i dräkten i princip som en storväxt kungsfiskare med lysande blå ovansida och rostfärgad undersida med gräddvit haka. Tygeln är orangefärgad och en vit fläck syns på bakre delen av örontäckarna. Lätet återges i engelsk litteratur som "chheee", likt kungsfiskarens men djupare och hesare.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer från Sikkim till sydvästra Kina, Myanmar, norra Laos, norra Vietnam och Hainan.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Arten hittas utmed rinnande vattendrag i städsegrön skog och intilligande öppet landskap på mellan 200 och 1200 meters höjd, huvudsakligen 400–1000 meter.[1]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

På grund av herkuleskungsfiskarens rätt specifika biotopval tros världspopulationen vara rätt liten. Den tros även minska i antal till följd av habitatförlust och fragmentering. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som nära hotad. Beståndet uppskattas till mellan 2 500 och 10 000 vuxna individer.[1]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2022 Alcedo hercules . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]