Hoppa till innehållet

Diskussion:Estlandssvenskar

Sidans innehåll stöds inte på andra språk.
Från Wikipedia

Om någon är intresserad av att uppdatera sidan, kan de läsa Felicia Markus avhandling Living on Another Shore. Early Scandinavian Settlement on the North-Western Estonian Coast. Det vore intressant med recensioner; avhandlingen omkullkastar tidigare forskning om kolonialisationen - men har FM lyckats övertyga?[1]--213.101 3 februari 2005 kl.09.33 (CET)

Har nu lyssnat på en intervju på P1 med damen i fråga. Konklusionen att svenskar kolonialiserat öarna utanför Estland kanske redan på järnåldern, men troligen åtminstone redan på 900-talet, bygger på analys av utgrävningar som visat att kulturlandskapet varit tämligen oförändrat under denna tid. Bosättningarna och åkrarna har med andra ord varit ungefär på samma ställen. Dessutom säger FM är ortsnamnen svenska och gamla.

Jag tycker att det låter som en höna av en fjäder. Hon uttryckte sig dessutom mycket försiktigt på radion. P1 gjorde dock en stor affär av det.--213.101 3 februari 2005 kl.14.14 (CET)

Text från Nordisk familjebok flyttad från artikelsidan 14/7 2006

[redigera wikitext]

Texten är bara delvis bearbetad och behöver antagligen inte i sin helhet ingå i artikeln. De delar som passar in kan läggas in i artikeln efter mer bearbetning. /Nicke L 14 juli 2006 kl.14.31 (CEST)

Estlandssvenska områden

[redigera wikitext]

Eibofolke (Eibofolket), d. v. s. "öbofolket", gemensam benämning på svenskarna i Estland och på Runö. (Jfr C. Russwurm, "Eibofolke, öder Die schweden an den kusten Ehstlands und auf Runö", 1855.) Ordet eibofolke begagnas likväl ej av detta folk själv, och uttrycket "äibigiar" / "aibigiar", d. v. s. öboar, förekommer endast om innevånarna på de båda Rågöarna, vilka allmänneligen kallas endast "aijana", "äijana", "ägiena", d. v. s. öarna. – Den första svenska inflyttningen till Estland stod helt säkert i sammanhang med de från Sverige företagna härfärderna i "österväg". För närvarande (1880) lever svensk befolkning på Runö, Dagö (Röicks by, på nordvästra kusten), Ormsö (av tyskarna kallat Wormsö) och Nuckö ävensom på det mitt emot liggande fastlandet, mellan Kluttarps by och Spithams udde, vidare på Odensholm och Rågöarna samt i Wichterpal och på Nargö. Denna befolknings storlek var (enligt Russvnirm) år 1855 omkr. 6,000 personer, men torde nu ej uppgå till mer än 4-5 tusen. Starkast har den svenska befolkningen minskats på Dagö och i Wichterpal, varest den kommit i nära beröring med ester. På den förstnämnda orten talas nu svenska av på sin höjd tio personer - alla till åren komna -, och å den senare är endast några få byar svenska, ehuru åtskilliga genom sina namn vittna om att skandinaver funnits där. På Runö, Ormsö och godset Rickholz på fastlandet ävensom på Odensholm och Rågöarna hör man nästan endast svenska.

De estländske svenskarna är i allmänhet högvuxna och ljuslätta - i vilket avseende i synnerhet Runö- och Odensholmsboarna framstå-, redbara, oförställda, glättiga, oaktat det förtryck de utstått och utstå, samt djärva. Aktningen för det fäderneärvda, för blodets band och för tillkämpade rättigheter är mycket stor. Det oaktat ha dessa svenskar, få till antalet och omgivna av främlingar, ej kunnat bibehålla mycket av forntida seder och sägner. På Ormsö träffar man visserligen överallt den gamla manliga klädedräkten: skor med tvänger, knäbyxor med rosetter, vit- och rödrandiga öppna västar med "blanka knappar samt däröver en brun rock med blåa uppslag; men på Nuckö och i Wichterpal förekommer denna dräkt sällan. På förstnämnda ö gå, intill sju års ålder, gossarna klädda i helblått och flickorna i helgult. - Folksägnerna och folksångerna innehålla, fastän de äro få, åtskilligt av intresse. Bland traditionerna är utan tvivel den äldst, som förlägger Odens grav till en sluttning på Odensholm, varest man ock visar "Óts tráver" (Odens fotspår) - ett intryck, liksom efter en tå, i en sten samt en av gräs aldrig bevuxen jordfläck, som anses bära märke efter Odens häl.

Över huvud tillbringa ifrågavarande ättlingar av den svenska stammen sitt liv i beroende och armod. Endast Runöboarna är fria från godsvälde; alla de övriga skatta mer eller mindre till såväl kronan som vissa egendomsherrar. Befolkningen vårdar sig likväl om snygghet i sina låga boningsrum, över vilka ett högt och spetsigt, med halm eller sjötång ("raijar") täckt tak välver sig. I detta avseende stå öboarna framom fastlandsbönderna, och dessa avgjort framom esterna. Den karga jordmånen, vilken på somliga ställen avkastar i medeltal endast tredje eller fjärde kornet av säd, är ej nog till uppehälle för befolkningen, som för den skull måste vända sig till havet. Fiske och sälfångst, den senare ofta förenad med stor fara, är således de förnämsta medlen till livsuppehälle. Även sjöfart idkas. Runöboarna handla företrädesvis på södra Finland, Ryssland, Öst-Preussen och Gotland; Ormsöboarne mest på Stockholm, Åbo och Helsingfors (med kalk och potatis).

För folkbildningen är för närvarande ganska väl sörjt i Estlands och Livlands svenska bygder. Sedan 1873 utövar Evangeliska fosterlandsstiftelsen missionsverksamhet bland eibofolket. Å Paschlep (på Nuckö) finnes ett folkskolelärareseminarium. Folkskolornas antal är för närvarande tolv; nio ständiga och tre tillfälliga. På Runö hålles dessutom skola av pastorn i orten.

Estlandssvensk bondgård på Nuckö.

Estlandssvenskarna utgjorde 1907 något över 6000 personer. Närmare 5000 var bosatta på ett tämligen enhetligt område på och invid Estlands västra kust: ön Ormsö (bebodd av 2200 svenskar och 3 a 400 ester) samt Nuckö socken (2700 svenskar mot 1700 ester); till den senare räknades utom den gamla ön Nuckö, vilken numera i följd av den baltiska landhöjningen är förenad med fastlandet, även två kommuner på kuststräckan, Rickholtz (då övervägande svensk) och Suttlep, samt den lilla, då rent svenska ön Odensholm.

Utom Nuckö-Ormsö-området fanns verkligt livskraftig svensk befolkning egentligen bara på de båda Rågöarna, strax utanför Paldiski (tillsammans 350 svenskar), och på Nargö, norr om Tallinn (omkring 330 svenskar).

Till Tallinns svensk-finska församling, S:t Michael, hörde (utom 100 svenskar som stammade från Finland eller Sverige) omkring 400 medlemmar av baltisksvensk nationalitet. Till denna S:t Michaels församling i Reval räknas också Nargö- och Rågösvenskarna.

Även i den lilla staden Haapsalu, på västra kusten mitt emot Nuckö, fanns 1907 en liten grupp svenskar. Svenskan i Wichterpal (på kusten, söder om Rågöarna) var 1907 stadd i utdöende och talades endast av 40 personer i tre byar.

Även på Dagö hade estniskan 1907 tagit över i två tidigare svenskspråkiga kolonier, i Röicks och Kertell. Dagösvenskan fortlevde dock ännu i Gammalsvenskby i Syd-Ryssland, vars befolkning stammade från Röicks på Dagö. År 1907 hade den kolonin något över 700 medlemmar (ej inräknade i den ovan angivna summan 6000).

I det hela tycktes estlandssvenskarnas antal, trots denna minskning på två punkter av området, ha ökat under de 50 åren före 1907, nämligen med omkring 500 personer. Ökningen kommer på Ormsö, Nuckö socken och Nargö; däremot skulle Rågöarnas befolkning något ha minskats.

Ur Nordisk Familjebok.


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Dagö, Nargö, Nuckö, Odensholm, Ormsö, Runö och Rågöarna.

Externa länkar ändrade

[redigera wikitext]

Hej, wikipedianer!

Jag har just ändrat 3 externa länkar på Estlandssvenskar. Kontrollera gärna mina ändringar. Om du har några frågor, eller vill be boten ignorera vissa länkar eller hela artikeln, läs frågor och svar för mer information. Jag har gjort följande ändringar:

När ändringarna har blivit kontrollerade kan du använda verktygen nedan för att rapportera eventuella problem.

  • Om du har hittat länkar som påstås vara döda men inte är det kan du rapportera det som falskt positivt.
  • Om du har hittat fel i själva ändringen kan du rapportera en bugg.
  • Om du har hittat fel med själva URL:en, som till exempel att den använder en otillförlitlig arkivtjänst, kan du ändra det med URL-verktyget.

Hälsningar.—InternetArchiveBot (Rapportera fel) 19 april 2017 kl. 23.16 (CEST)[svara]

Externa länkar ändrade

[redigera wikitext]

Hej, wikipedianer!

Jag har just ändrat 1 externa länkar på Estlandssvenskar. Kontrollera gärna mina ändringar. Om du har några frågor, eller vill be boten ignorera vissa länkar eller hela artikeln, läs frågor och svar för mer information. Jag har gjort följande ändringar:

När ändringarna har blivit kontrollerade kan du använda verktygen nedan för att rapportera eventuella problem.

  • Om du har hittat länkar som påstås vara döda men inte är det kan du rapportera det som falskt positivt.
  • Om du har hittat fel i själva ändringen kan du rapportera en bugg.
  • Om du har hittat fel med själva URL:en, som till exempel att den använder en otillförlitlig arkivtjänst, kan du ändra det med URL-verktyget.

Hälsningar.—InternetArchiveBot (Rapportera fel) 3 september 2017 kl. 09.40 (CEST)[svara]